Oj så filosofisk man kan vara... ;-)
Finns det någon mer än jag som kan drabbas av plötslig ångest över att man inte kommer leva för evigt?
Njae, inte som dödsångest, inte så dramatiskt.. Men när jag tänker på att jag faktiskt inte ska leva för alltid så får jag en jobbig klump inom mig och en plötslig känsla av att allt bara rinner mellan fingrarna på mig utan att jag kan göra NÅGONTING åt det.
Tänk själv. TÄNK ordentligt:
Jag har levt i 25 år, alltså mer än en fjärdedel av mitt liv. (Ja...jag förutsätter faktiskt att jag åtminstone får bli gammal och slipper lämna detta liv i förtid på något tragiskt sätt, någon annan tanke skulle göra mig totalknäpp!)
Och hur fort har inte dessa första år gått?? Och sådär rusar livet på utan att man har en chans att rycka i nödbromsen, eller ens växla ner en smula.
Dygnet har 24 timmar och så kommer det alltid att vara. De timmarna susar förbi oavsett om jag sitter i soffan och slöar eller om jag har fullt upp med att ordna världsfred. Och så vips så sitter jag där gammal och grå och undrar vad det var som hände och vill absolut inte kasta in handduken!
Allt detta tror jag grundar sig i att jag faktiskt har det så himla bra nu!
Jag vill ju inte att detta härliga liv ska ta slut! Jag vill inte skiljas från alla viktiga männisor som jag älskar så!
Det är lustigt det här...att såna hemskt jobbiga tankar faktiskt kommer när man mår BRA..
Sen tror jag att mycket grundar sig i min eviga nyfikenhet, hihi, jag kan ju inte bara gå å dö hursomhelst och aldrig få veta vad som "hände sen"! Livet här på jorden fortsätter ju precis som vanligt även om jag försvinner... Men åh! Jag vill ju se hur hela världen forsätter att se ut!
Det känns som att jag blir snuvad på slutet av en riktigt spännande film ju!
Det enda som återstår att hoppas på, är att det faktiskt blir så att jag kan sitta på mitt mjuka moln och dingla med benen medans jag kan se ALLT här nere, hihihihi!
Jag är jättenyfiken på ifall ni oxå tänker såhär ibland, eller är det bara jag som är lite vatoloco? ;-)
Berätta för mig!
Nu ska jag fortsätta att spendera mina dyrbara timmar väl.... vad sägs om... tvättstugan? Yeeeeyyy!
Puss å kram!
Nicke Martina Nyfiken!
min skräck är att vakna upp som i filmen med om det är mel gibson och inse att man är 45 år och har vuxna barn. du har missat allt!
fy fan. det skrämmer mej ibland.
Ja du.... jag har också haft sådana tankar...
Därför lever jag/vi som vi gör :) Man vet aldrig vad som händer imorgon, gör det man vill idag. Man kan ju inte ligga där en dag och ångra varför man inte gjorde det ena eller andra. Jag ångrar hellre det jag gjort
Kramar till er båda
Skrivet av: Hanna