Jahopp, så var det snart helg igen då... Veckorna går ju rasande snabbt!
Har varit lite halvjobbigt denna veckan igen....det handlar förstås om J.
Det är så SJUKT svårt att bara avsluta allt! Jag KAN bara inte sluta tänka på honom! Vi försökte i början av veckan att bestämma oss för att inte höras av alls, men det höll bara i två dagar. Det sorgliga är att när vi väl pratar med varann så bråkar vi bara ändå, men ändå kan vi inte låta bli att ringas.. Båda två intar nån slags försvarsställning gentemot den andre bara för att man inte vill erkänna att vi fortfarande tycker om varann. Så jävla trögt!
En del av mig vill bara kapitulera just nu och ge efter för de känslor som mitt hjärta har haft ända sedan dag ett i den här soppan. Jag vill att allt ska vara som förr innan all skit började! Det har ändå gått 1,5 månad nu och jag KAN inte sluta önska att allt ska bli bra. Jag är så trött på att känna en sak i hjärtat och tvingas ge efter för vad hjärnan säger..(att det aldrig mer skulle KUNNA bli som förr för att vi båda nu är så ärrade av allt.) Jag älskar ju honom över allt annat, men jag tror innerst inne inte att det skulle bli bra igen i längden.. Om vi blev ihop igen nu så skulle nog allt vara helt fantastiskt i ett par månader, sen skulle allt bli vardag igen och jag skulle bli nojjig över att han kanske faller tillbaka i sitt gamla beteende som orsakade allt det här...
Vilken jävla soppa allt har blivit. Jag har börjat undra om jag nånsin kommer att bli kvitt det här (om det nu är det jag vill) sålänge jag är kvar i den här stan. Men jag VILL ju inte flytta härifrån, jag har ju alla mina vänner här! =(

Det vore ju synd om nånting skulle vara enkelt NÅN gång i mitt liv... FAN!