Johan har köpt lägenhet.
Nu går jag in i min andra fas av sorg tror jag... visste ju att denna dagen skulle komma, och visst känns det som en lättnad att saker och ting händer i den här milslånga processen,
men jag VILL ju inte vara utan honom!
Han har inte bott hos mig på två veckor nu och jag saknar honom 28 timmar om dygnet!!
Allt känns så definitivt nu... tror inte att det kommer bli vi igen...han säger iallafall att det inte känns så, och det kan ju inte bli så om inte båda känner så. Jag orkar inte mer nu!
Alla säger hela tiden att jag är så "stark". BULLSHIT! Jag är helt trasig inombords och har helt tappat lusten för allt, ser inget positivt alls i tillvaron längre, känner gråten i halsen så fort nån höjer rösten åt mig (tex. alla elaka kunder). Det jag önskar mig mest av allt i hela världen just nu är ett fett bankkonto, tjänstledigt från jobbet och att få ägna hela vintern på resande fot i Thailand.
Då skulle jag nog bli lycklig igen.
Men det är väl bara att kämpa på och fortsätta må bajs!