Okej... Nu är jag trött på singellivet. Vill vara lycklig tillsammans med en annan människa igen.  
Jag är inte gjord för att vara ensam.
Vad är det för liv egentligen? Jobba, komma hem till en tom lägenhet VARJE kväll, laga mat för EN person VARJE kväll, sova ensam i en säng för två VARJE kväll, vakna ensam VARJE morgon. Ut och rumla VARJE lördagskväll när jag inte ens är intresserad av att hitta "prins charm" ute i krogvimmlet, för jag vet att jag aldrig kommer träffa nån seriös på det sättet.

det finns bara en som hade kunnat göra mig hel, men det kommer aldrig att ske nu.

Vad är det för mening med ett sånt här liv? Visst kan det vara skönt vissa kvällar att bara behöva bry sig om sig själv, och visst är det sjukt skönt att kunna ligga utslagen tvärs över hela dubbelsängen om jag känner för det utan att behöva tänka på att jag stör nån.
Men det är inte speciellt mysigt att leva såhär. Utan ♥närhet♥.

Jag måste klättra upp igen.
Faller mer och mer sällan nu. Men det gör fan lika ont ännu.