BARNSKRIK & PÅSKMIDDAG

Har så tråååkigt! Står på jobbet helt ensammen! Jenny gled hem redan kl 17 idag, å jag jobbar till 19.
Det är helt dött här, så nu har jag surfat på hela internet fyrtioelva gånger, läst aftonbladet fram- och baklänges, och läst en massa bloggar, både intressanta och mindre intressanta...
Så vad återstår nu då? Jo att blogga lite själv, haha.

Står å funderar på en sak... Är det så att man, när man får egna barn, blir "resistent" mot barnskrik?? Jag får i det närmaste panik när småbarn skriker! Det lixom kryper i hela kroppen och man känner sig tok-stressad! Det var precis inne ett par med barnvagn i butiken och kikade lite på mobiler, ungen låg å skrek högt i vagnen hela tiden, men de bara struntade i det, verkade typ inte höra det! Jag kände nästan för att gå fram själv och stoppa om den lille å vagga lite på vagnen, haha!

Gah, vad hungrig jag är förövrigt!

________________________________________________________________________

Sådärja, nu får jag stänga och gå hem. Skönt!
Jobb imorrn, sen ledig fre, lör, sön. Skönt! Ska hem till ChiChi på mat å drink imorrn kväll efter jobbet, ska blir riktigt trevligt, har inte sett henne på säkert 2 månader!
Sen på fredag är jag medbjuden på påskmiddag till Jessicas familj! *myys* Bra, när jag ju har valt att placera mig 50 mil från min egen familj, hihi.
Saknar dig, mamma!

Kommentarer
Datum: 2008-03-19 kl. 10:48:53 URL:
Skrivet av: Mia

Jo, man blir lite resistent även om det är hjärtskärande när ens barn skriker i vagnen.
Man har inte alltid möjlighet att ta upp och trösta hur mycket man gärna skulle vilja. Det kanske är kallt eller man är utomhus eller vad det nu kan vara. (Fast låter ju konstigt om de var inne i en butik?)
Men så fungerar det ju så "Sitt barn, andras ungar". Jag själv har kottar och har svårt för när andra ungar skriker.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback