chockad och rädd

Så var det söndag då. 
Har intagit horisontalläge i soffan, fortfarande iförd morgonrock med en sjukt, galet gosig katt på magen. *myys*
Hon är helt underbart söt, så fort jag tar fram datorn och sätter den i knäet, så blir hon svartsjuk och kommer och lägger sig precis ivägen så att jag inte kan skriva, haha! Helst ska hon ligga PÅ datorn så att hon helt säkert får HELA min uppmärksamhet!
Lilla älsklingen! =)

Gårdagskvällen blev riktigt lyckad!
Hade 13 personer här hemma på lite förfest och sen åkte vi ner på stan. Birger Jarl blev det såklart! Det var sååå mycket folk! Det var ju fest i mer eller mindre hela uppsala igår, den årliga bandy-SM-finalen gick av stapeln på Studenternas IP, och med det följer typ folkfest, oavsett om man är intesserad av bandy eller inte!
Som tur var stod vi på listan så att vi slapp köa.

Usch, på vägen hem råkade jag ut för nåt jätteläskigt!
Jag och Jessica delar alltid taxi när vi ska åka hem efter en utekväl, så även igår. Vi bor jättenära varann, så vi brukar be taxin att stanna i en korsning för att släppa av Jess och sen fortsätta de kanske 500 metrarna hem till mig och släppa av mig där.
Precis så gjorde vi även igår, och allt gick obemärkt förbi ända tills taxin stannar hemma hos mig.
Jag sitter i baksätet och sträcker fram mitt kontokort för att betala. Då säger chaffisen att han inte tar kort!
ALLA taxis tar kort i dagens samhälle, trodde jag! Men nej, tydligen inte han.
Jag förklarar att jag inte har några kontanter på mig och alltså inte kan betala isåfall. Han blir sur och påstår att han sa när vi steg in i taxin att han inte tog kort.
Det sa han INTE! Varken jag eller Jess har hört det. (Var tvungen att ringa henne å dubbelkolla när jag väl hade kommit hem.)
Han tvingar mig iaf att sitta kvar i taxin och säger att då får vi åka till närmsta bankomat så att jag kan ta ut pengar.
Jag  har inget annat val, för han har vid det laget låst centrallåset så att jag inte kommer ur bilen utan att betala!
Jag börjar bli ordentligt orolig nu.
Han får köra nästan hela vägen tillbaka mot centrum för att komma till en bankomat. Jag stövlar ur bilen och tar ut pengarna. Under tiden vänder han bilen.
Tanken slår mig att jag kanske ska skita i att gå tillbaka till bilen och GÅ hem istället, men det känns som att välja mellan pest eller kolera. Det känns trots allt ännu otäckare att gå ensam hem.
Dessutom så är jag så himla ärlig som person, och tänker att han måste ju iaf få sina pengar för körningen!
Jag sätter mig i bilen igen och han börjar köra vägen tillbaka hem, tack och lov.

Men tro inte att det är slut där. Nej, nu kommer det verkligt obehagliga.
Han börjar snacka om att han känner igen mig, att han har kört hem mig nån gång tidigare (vilket jag INTE minns), och säger att om jag vill åka gratis taxi nån gång så kan jag bara ringa honom, jag får hans mobilnummer.
Men bara om jag ska åka själv säger han, han vill inte att nån ska veta att han isåfall kör mig gratis.
Sen börjar han ställa en massa frågor.
Han frågar hur gammal jag är. Sen frågar han vad jag har för storlek i kläder!! Ja, det är sant! Så jävla obehagligt!
Vid det laget är vi hemma utanför min port igen och jag räcker fram pengarna för att betala.
Då frågar han vad jag har på mig! GAH! *ryser* Han frågar om jag inte kan ta av mig kappan och visa vad jag har på mig!
Jag får panik och slänger mig ur bilen, tack och lov så hade han inte låst nu!
Jag snubblar in genom porten och han kör iväg med en rivstart. Jag kommer på först när jag kommit in i min lägenhet och låst om mig, att jag inte tänkte på att ta reg-numret på bilen. Fan! Jag har inte ens observerat vilket bolag bilen tillhörde! Var alldeles för chockad om omtumlad när jag rusade ut ur bilen.
Det enda jag har är hans mobilnummer. Jag slår upp det på eniro.se, men får givetvis ingen träff. Ett oreggat kontantkort såklart.
Ringer Jess och frågar om hon tänkte på vad det var för bolag. Hon minns att det stod nåt i stil med Taxi Transfer på bilen.
Söker efter det oxå på eniro, men blir inte ett dugg klokare, får säkert 10 träffar, alla verkar vara Taxi 020, (som att det även heter Taxi Transfer) och de har kontor på en massa orter runtomkring här.
Vet att de tex. ofta kör med sina stockholmsbilar i Uppsala.
Hade velat sätta dit den jäveln så hårt, men jag har inte ett dugg att gå på nu.

Har nog aldrig varit så rädd tidigare! Man tar ju för givet att det är tryggt att åka taxi hem istället för att gå ensam, och FRAMFÖRALLT när man åker med en riktig taxi! Jag åker ALDRIG svarttaxi, inte ens om man är flera stycken som ska åka tillsammans!
Han hade ju lika väl kunnat köra iväg långt åt helvete med mig utan att jag hade kunnat göra nåt!

Usch... Hädanefter tänker jag hoppa ur taxin samtidigt som Jess och gå mina sista 500 meter hem, det känns fan tryggare än att bli ensam kvar i taxin!
Och jag kommer definitivt kolla om de tar kort innan jag kliver in i bilen! Och hålla bra koll på vilket bolag man åker med.
När man själv bokar taxin så vet man ju det, men man tänker ju inte på det när man bara hoppar in i en ledig bil på stan!

Det slog mig nu att han inte heller hade sitt taxi -IDkort uppsatt på instrumentbrädan som de alltid brukar ha annars.
Usch, mår dåligt av att veta att jag kunde "satt dit" honom om jag bara varit lite uppmärksam på detaljer, men nu kan han fortsätta köra omkring och svina sig, vem vet vad han tar sig för nästa gång?!

Jag är iaf evigt tacksam att inget hände, och kommer vara väldigt försiktig i framtiden. Jag tror alltid gott om alla människor, och tänker alltid att "det händer aldrig mig", men jag har fått mig en ordentlig tankeställare vill jag lova!


Kommentarer
Datum: 2008-03-16 kl. 20:23:51 URL: http://mariapettersson.blogg.se
Skrivet av: Maria

usch va sjukt.. synd som du skrev att du inte kan sätta dit honom.. jag tycker faktiskt att det är mer obehagligt att åka taxi än att gå hem nästan, jag promenerar alltid. (va däremot läskigt att promenera hem när man bodde i gränby)



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback