&¤!&#¤&#¤(!/&(%¤¤(&( vad arg jag är!!!!!
Åkte ner till gymet för att köra ett intensivpass. Det kunde jag bara glömma! Det gick inte hitta en enda jävla parkering på två kvarter! Det är inte första gången detta sker, jag är så himla less! Efter nyår har det fullkomligt exploderat i medlemsantal på gymet och det har blivit en riktig pina att gå dit vissa gånger. Trodde att det skulle avta efter några veckor in på det nya året, när alla hoppfulla nyårslöftestöntar gett upp. Men icke. Det verkar som att de hänger kvar.

Kort och gott så lackade jag ur fullkomligt efter att ha snurrat fem varv utan att hitta nån parkering och körde helt enkelt hem igen. Arg som ett jävla bi!
Något som förvånade mig var att när jag satt där i bilen och tryckte allt för hårt på gasen för att rensa min ilska, var att jag helt plötsligt känner hur tårarna börjar rinna nerför kinderna. Av ren frustration och ilska.
Har stött på en lång lång rad med små små skitirriterande situationer som gått emot mig de senaste dagarna, så jag antar at det helt enkelt rann över ikväll...

Över huvud taget så är jag inte, och har aldrig varit, en sån människa som allt bara flyter för. Jag får alltid banka pannan blodig för att nå dit jag vill, och om jag står inför ett val dör jag har 50% chans att välja rätt så väljer jag 8 av 10 gånger fel alternativ.
Jag vill bara att allt ska vända nån gång! Om så bara för en vecka! Tänk om allt bara kunde flyta på enkelt och smidigt nån gång. Inte alltid, för då skulle man inte uppskatta det på samma vis - men NÅN gång?!

Nu ska jag smacka i mig en semla och tigga lite kramar av min gosiga älskling så att jag blir på bättre humör.
(DÄR har jag iallafall något som jag lyckats hur bra som helst med. Att finna kärleken! Kanske är det allt jag behöver i det långa loppet..?)